del 1.
Vi har suttit här i timmar och ännu har läkaren inte kommit och gett oss svar på resultatet. Tänk om jag inte kommer kunna hjälpa min man är detta verkligen ett sett jag förtjänar att förlora honom på? Ifall vi inte matchar betyder det alltså att detta kan vara hans sista dagar i hans liv. Vem ska jag då leva för? Och barnen vad händer med de? Dessa frågar ställer jag mig själv och märker knappt av att läkaren kommit tagit Domenic för att gå en sväng och prata, men när jag vaknar upp springer jag dit och frågar.
-"Berätta då, kommer jag kunna ge honom min njure eller inte?"
-"Du har en njurinfektion för tillfället och kommer tyvärr inte kunna donera bort den förän om 21 dagar då du kommer äta medicin och därefter får vi se ifall du kommer klara av denna transplantation eller ej."
-"Men vad kommer då hände med Domenic, kommer han klara av att vänta så länge, 3 veckor är inte en kort period nu när han är i detta tillstånd."
-"Ja, förhoppningvis så kommer han göra det men under tiden så kommer vi kolla ifall någon annan matchar med honom och som kan donera sin njure."
Kan inte säga att dessa ord som läkaren sa var lugnande men det känns lite skönare nu att få veta att jag kan ge honom en del av mig. Vi delar på allt, därför ska inte heller en simpel njurinfektion stoppa mig, säger jag för mig själv och glömmer helt bort Domenic och att han pratar med mig. Tydligen så måste jag läggas in på sjukan för att inte bli smittad av något annat då mitt imunförsvar inte är så starkt för tillfället och det samma gäller Domenic. Francine min allra bästa vän har ställt upp om att ta hand om barnen eftersom att varken jag och Domme kan ta hand om de just nu, så snällt av henne.
