Beyond the obvious

Jag har bokstavligen inte fått någon sömn sen dagen innan den stora infokomp dagen. Alltså sen i onsdags. Jag har heller inte slutat böla som en jävla fjolla sen Nadias underbara pappa fick mig, Nadoa och Kristina att böla med honom. Jag vet inte vad det är men jag kan verkligen inte sluta tänka på alla fina minnen och alla underbara människor(vänner för livet) jag lärt känna under dessa vackra 3 år. De här dagarna har vart fyllda med glädje och sorg men framförallt lycka för det här är inget hejdå utan mer vi ses senare! Jag lovar efter den 12 juni ska ni få en resumé(text+bilder) av de senaste dagarna för jag har varken ork eller lust att blogga vill ta vara på de här dagarna och snälla snälla snälla gud ge oss sommar och sol igen!!